Om vi hämtar BNP-uppgifterna i tabellen från avsnitt (4) och tar fram siffror på årlig BNP-förändring, inflation och tillväxt (= BNP-förändring – inflation) får vi följande tabell.

År 2004 2013(Balansmål) 2013(Skuldmål)
Statsskuld (Mkr) 1 257 325 1 277 068 2 407 548
BNP (Mkr) 2 660 957 3 640 976 5 017 212
Andel av BNP (%) 47,3 35,1 47,3
Årlig BNP-
förändring (%)
4,05 8,77
Inflation (%) 1,24 2,00
Tillväxt (%) 2,81 6,63

Balansmål anger den aktuella utvecklingen med oförändrad statsskuld och skuldmål en statsskuld som växer i takt med bruttonationalprodukten (BNP).

Ljungeld vill berömma de regeringar som, trots det offentliga sparande som överskottsmål typ 1 innebär och kriserna i USA (fastighetskrisen 2008) och Europa (EMU-krisen 2011), har lyckats hålla en genomsnittlig tillväxt på 2,8 % över en 10-årsperiod.

Ett skuldmål för statsskulden skulle emellertid ha gett en tillväxt på över 6,6 %. Det är visserligen positivt, men det kan leda till problem. Redan efter 4–5 år bör de flesta arbetskraftsresurser i Sverige nå kapacitetstaket, dvs full sysselsättning. I den situationen kommer lönerna att stiga eftersom företagen inte har något alternativ till ökade lönekrav annat än att höja priserna på sina produkter. Därmed kommer inflationen att öka relativt snabbt. När Sverige närmar sig full sysselsättning måste staten antingen slå på bromsarna i ekonomin. Detta görs främst genom att räntan höjs eller intäkterna i budgeten ökar (skattehöjning) eller att utgifterna minskar (staten skär i anslagen). Inflationen är i fallet med ett skuldmål satt till 2,00 % eftersom det är Riksbankens mål för penningpolitiken. Eller också och troligen bättre är att öka utbudet på arbetskraften. Detta görs t.ex. genom att sänka skatterna på arbete (löneskatt och/eller arbetsgivaravgift). Ett annat sätt är att höja pensionsåldern.

Efter 4–5 år kommer sannolikt tillväxten att minska ner mot 4 % och Sverige ställas inför helt andra ekonomiska krav än vid införandet av skuldmålet, men med en mycket bättre utgångspunkt än med överskottsmålet — t.ex. en ännu högre förvärvsfrekvens med klart större skatteintäkter och lägre arbetslöshet. Det är först vid en sådan situation, när inga lediga resurser finns, som man kan överväga en återbetalning av statsskulden. Att spara/återbetala tidigare är att köra Sverige på sparlåga!

Sammantaget innebär införandet av ett skuldmål en genomgripande förändring av Sverige. Dels kommer infrastrukturen (bostads-, järnvägs- och vägbyggande mm) att rustas upp, dels kommer arbetslösheten att minskas radikalt samtidigt som den snabba tillväxten i ekonomin gör att stort utrymme finns för investeringar utan att statsskulden ökar i förhållande till BNP.