(Här är en replik till Cecilia Wikströms inlägg på SvDs debattsida i januari 2019. Repliken togs inte in i tidningen.)

Cecilia Wikström (liberalerna) skriver på Svenska Dagbladets debattsida: ”Euron har blivit en symbol för enighet, ekonomisk stabilitet och suveränitet och har inneburit ett stort lyft såväl för handel som för den fria rörligheten.” Hennes artikel innehåller ingenting om eurons ekonomiska verklighet sedan Lehman-Brothers-krisen.

1. Medlemsstaterna får enligt Maastricht-avtalet inte öka sin statsskkuld med mer än 3 % av bruttonationalprodukten (BNP). Då utgår dryga böter enligt avtalet. Mellan år 2008 och 2010 ökade Tyskland och Frankrike sina statsskulder med mer än 15 %, trots att båda länderna hade statsskulder på över 60 % av BNP, som är den rekommenderade maximinivån. Då gick det bra utan böter! När Italien inte minskar sin statsskuld hotar den europeiska kommissionen med böter. Samma gäller Grekland och motsvarande även Spanien och Portugal. Sådant agerande från kommissionen har lett till djup splittring, inte enighet.

2. Euroländerna är den region som haft lägst tillväxt i hela världen efter Lehman-Brothers-krisen. Om det kallas stabilitet, är det stabilitet på bottennivå. Det rätta ordet är kris, en kris som utlöstes i USA, men som har drabbat euron hårdare än dollarn.

Styrränta för ECB och FED

Styrräntor (%) (FED = USAs federala centralbank, ECB = Europeiska cantralbanken)

3. De sydliga länderna i euro-området hade behövt en snabbare och kraftigare räntesänkning redan år 2007, precis som i USA, för att hämta sig från krisen. De hade framför allt inte behövt de räntehöjningar som infördes 2011 för att inflationen ökade i de nordliga euroländerna. En låg räntenivå resulterar även i att värdet på valutan sjunker och exporten ökar så att länderna kan komma upp i sysselsättning och öka skatteintäkter. Den europeiska centralbankens räntepolitik har medfört att en hel ungdomsgeneration i de sydliga euro-länderna har förlorat sin framtid. En ungdomsarbetslöshet på 15-50 % har här gjort att framtiden för ungdomarna finns i andra länder. Ett land måste kunna ha suveränitet över sin räntenivå för att komma ur en recession.

Om man ska tackla de obalanser som finns inom euro-området räcker inte den bankunion som det fortfarande råder stor oenighet om. Man måste man göra som i USA: Rika stater betalar till fattiga, vilket är politiskt omöjlighet i Europa, arbetslöshetsersättningen måste bli federal, man måste ha ett gemensamt språk på företag och myndigheter så att arbetskraften lättare kan flytta. Ett genomförande av en fungerande monetär union kommer att ta mer än en generation. Vilken generation ska betala det?

Mot denna verklighet har euron, Cecilia Wikström, blivit en symbol för djup oenighet, ekonomisk svaghet och ekonomiskt tvång för svaga länder!