Överskottsmålet infördes i etapper 1997-2000. Syftet med införandet var att under en gynnsam demografisk period (stor andel av befolkningen i åldern 20-65 år gamla) se till att den offentliga sektorns nettoskuld eliminerades. När detta var uppnått dök det upp nya motiv till överskottsmålet.

Motiven till överskottsmålet finns angivna i Regeringens skrivelse 2010/11:79 ”Ramverk för finanspolitiken”. Låt oss jämföra motiven för det nu gällande överskottsmålet med avseende på statsfinansernas utveckling 2004-2013 jämfört med utvecklingen med det nya BNP-relaterade överskottsmålet (skuldmål).

År 2004 2013
(Överskotts-
mål)
2013(c)
(Skuldmål)
Statsskuld (Mkr) 1 257 325 1 277 068 2 407 548
BNP (Mkr) 2 660 957 3 640 976 4 773 000
Andel av BNP (%) 47,3 35,1 47,3

(2013 anger den aktuella utvecklingen enligt överskottsmålet och 2013(c) anger utvecklingen med det skuldmålet. Tabellen är hämtad från artikel 4 om överskottsmålet.)

Motiven är angivna i fyra punkter:

  1. Långsiktigt hållbara offentliga finanser så att medborgarna, företagen och finansmarknaden har förtroende för finanspolitiken.
  2. Tillräckliga marginaler så att stora underskott kan undvikas i lågkonjunkturer även vid en politik som aktivt motverkar lågkonjunkturer. Överskottsmålet bidrar till att det finns en buffert för att kunna möta kraftiga nedgångar i konjunkturen utan att ökningen i skuldsättningen riskerar att bli ohållbar.
  3. En jämn fördelning av resurser mellan generationerna. I Sverige liksom i många andra länder kommer andelen äldre i befolkningen att öka påtagligt de närmaste decennierna. Ett relativt högt medelfristigt offentligt sparande under demografiskt gynnsamma år innebär att de stora generationer som i framtiden kommer att efterfråga vård och omsorg själva bidrar till tjänsternas finansiering.
  4. Ekonomisk effektivitet. Överskottsmålet främjar ekonomisk effektivitet genom att det skapar bättre förutsättningar för att skatteuttaget inte ska behöva höjas eller variera över tiden till följd av den framtida demografiska utvecklingen.

När det gäller argumentet (1) bedömer Ljungeld att fick bara medborgarna, företagen och finansmarknaden kunskap om hur strypt dagens ekonomi är jämfört med fallet i kolumnen 2013(c) (Skuldmål), där statsskulden tillåts öka i takt med BNP, skulle de inte ha förtroende för den förda finanspolitiken.

När det gäller argumentet (2) så innebär dagens strypning av ekonomin (överskottsmål) att Sverige får en mer eller mindre permanent lågkonjunktur med hög arbetslöshet, med hårda prioriteringar inom skola och sjukvård samt eftersatt utbyggnad och underhåll av infrastrukturen. Med den tillväxt som ett skuldmål innebär, kommer sysselsättningen att öka, arbetslösheten att minska och Sverige kommer att få en högre BNP med större buffertar att möta kriser. Att bibehålla en statsskuld på ca 40 % av BNP när övriga Västeuropa (utom Danmark) har statsskulder på 75 till 130 % av BNP (Grekland över 200 %) utgör en tillräcklig buffert.

När det gäller argumentet (3) medför nedskärningarna i ekonomin enligt överskottsmålet bl.a. att pensionärer betalar högre skatt än löntagare. I stället för att föra en ekonomisk politik som innebär att alla resurser används (sedan år 2000 har Sverige i praktiken låtit 3 % gå arbetslösa för att spara i budgeten) så att ekonomin växer, så förlorar Sverige genom dagens överskottsmål ekonomiskt utrymme att rätta till orättvisor mellan generationerna. Dagens pensionärer får dessutom vid pensionen lämna över en ekonomi, där statsskulden är lägre i förhållande till BNP än den de har ”tagit över”. Varför ska just denna generation arbeta ned statsskulden i förhållande till BNP?

Slutligen när det gäller ekonomisk effektivitet ger strypningen av ekonomin att Sverige går på sparlåga och inte kan generera en ekonomisk aktivitet så att vi får råd att klara skatteuttaget. Redan i valrörelsen 2014 garderar sig samtliga partier för en skattehöjning, särskilt i slutet av kommande regeringsperiod 2014-2018.

Ljungeld finner att dagens överskottsmål inte uppfyller något av motiven. Samtliga motiv uppfylls däremot av ett skuldmål, där statsskulden tillåts växa i takt med BNP!

Ett ursprungligt motiv till överskottsmålet var att minska den offentliga sektorns nettoskuld. Idag har Sverige sedan flera år tillbaka tvärtom en offentlig nettoförmögenhet på ca 1000 miljarder kr. Överskottsmålet i dagens tappning har därför överlevt sig självt.