USA är ju en monetär union med dollarn som valuta. Vilka skillnader finns i regleringen av dollarn gentemot regleringen av euron?

Styrräntan för euron beslutas i ECB (den europeiska centralbanken). Härvid tas enbart hänsyn till inflation, inte arbetslöshet. FEDs (USAs centralbanks) regelverk för bestämning av styrräntan för dollarn tar hänsyn till inflation, arbetslöshet, tillväxt och stabilitet.

Styrränta för ECB och FED

Styrräntor (%) (FED=USAs federala centralbank)I figuren har två vertikala tidslinjer lagts in: Den gröna när tillväxten i USA och EMU-området börjar vika och den röda när Lehman-Brothers-banken inte fick stöd från USAs regering (september 2008).

Studera diagrammet ovan. Genast när tillväxten (se tabellen nedan) började vika och flera banker (både europeiska och amerikanska) fick problem med de amerikanska sub-primelånen startade FED en nedtrappning av räntan för att stimulera den amerikanska ekonomin. ECB konstaterade att inflationen låg på 2,2 % åren 2005, 2006, 2007 och ökade till 3,3 % 2008. Detta förklarar varför ECB höjde räntan första halvåret 2008, när alla indikatorer pekade på en lågkonjunktur. ECB inledde först nedtrappningen när Lehman-Brothers-krisen inleddes. Vid detta senare tillfälle hade FED nästan avslutat sin nedtrappning av räntan.

När det gäller den sista punkten i FEDs regelverk finansiell stabilitet påbörjade FED redan i december 2008 att köpa värdepapper, framför allt statsobligationer (se kvantitativa lättnader), för att ytterligare stimulera ekonomin när räntesänkningen inte var tillräcklig. Denna åtgärd vidtog ECB först i januari 2015.

Det är utomordentligt viktigt att en centralbank snabbt reagerar med räntesänkning på indikatorer som pekar på att en högkonjunktur viker. Om inte en räntesänkning räcker får centralbanken aktualisera kvantitativa lättnader. Är centralbanken sent ute ökar arbetslösheten snabbt (se artikeln ECB blundar för arbetslösheten) och tillväxten avtar.

Tillväxt 2006 2007 2008 2009-2016
EMU-19 3,2 % 3,1 % 0,5 % 3,3 %
EU-9 (utanför euron) 3,5 % 3,1 % 0,5 % 7,0 %
USA 2,7 % 1,8 % -0,3 % 12,3 %
Tyskland 3,7 % 3,3 % 3,1 % 9,3 %
Spanien 4,2 % 3,8 % 1,1 % -1,2 %
Portugal 1,6 % 2,5 % 0,2 % -9,0 %
Finland 4,1 % 5,2 % 0,7 % -3,3 %

Källa: Eurostat (Europa), Trading Economics (USA)

Här framgår tydligt att de 19 länderna i euro-området (EMU-19) har betydligt sämre tillväxt efter krisen 2007-2008 (perioden 2009-2016) än de 9 länderna inom EU, men utanför euro-området (EU-9). Det är till och med så att euro-området är den region i världen som haft lägst tillväxt under perioden.

Inom euro-området är tillväxten ojämn. Tyskland har nästan nått upp till EU-9-ländernas tillväxt, medan Spanien och Portugal sackar, för att inte tala om Grekland, som under perioden 2009-2016 hade en tillväxt på -26,2 %.

Finland drabbades tidigt på 2010-talet av att Nokia tappade stor del av sin marknad samtidigt som handeln med Ryssland minskade kraftigt. Landet hade behövt en stimulans med en ytterligare räntesänkning för att öka investeringarna och förbättra konkurrenskraften hos exporten (om landet hade behållit sin valuta Finska mark, som genom räntesänkningen skulle ha minskat i värde, se artikeln Att komma ur en lågkonjunktur).

Om man ser till tillväxten får Tyskland knappt godkänt, medan länderna i större delen av euro-området har negativ tillväxt eller knappt någon tillväxt alls under en lång period (2009-2016). Fördelen med en hög tillväxt är att fler jobb finns och att ekonomin växer ifrån statsskulden.

Trots att det har gått så illa för länderna i euro-området har den europeiska centralbanken (ECB) inte gjort något fel enligt regelverket. När styrräntan bestäms ska ECB enligt Maastricht-avtalet bara se till inflationen. De inom ECB har alltså inte gjort något fel. Och om de ledande hade gjort något fel, hade ingen varit ansvarig och genom en demokratisk process kunnat avsättas! Dessutom finns inga mötesprotokoll att tillgå där ställningstagandet från de olika ledamöterna offentliggörs! (Riksbankens styrelseprotokoll offentliggörs i efterhand.)

Hur ser det ut i USA?

Förutom det nämnda regelverket vid bestämning av räntan finns andra skillnader mot eurons regelverk.

1. Precis som vi i Sverige betalar kommunala utjämningsbidrag mellan kommunerna, bidrar rika stater som t.ex. Minnesota och Connecticut med medel via en fond till fattiga stater som t.ex. West Virginia och Nevada. I euro-området har Tyskland redan förklarat att landet inte vill bidra till andra länders ekonomi.

2. I USA är engelska nationens gemensamma språk. Det gör det lättare att byta jobb mellan olika stater. Det finns också en kultur att flytta dit jobben finns. I euro-området finns höga språkliga, kulturella och yrkesbarriärer mellan länderna.

3. I USA finns gemensamma federala välfärdssystem som Social Security (federal ålderspension), Medicare (federalt bekostad sjukvård för gamla) och vid djupa lågkonjunkturer står den federala staten för huvuddelen av arbeslöshetsförsäkringen. Om Grekland är i kris finns inga välfärdsfonder utan den grekiska regeringen måste finansiera detta samtidigt som landet måste skära ned de statliga utgifterna.

4. USA har också ett elektorsystem som vid presidentval gynnar glesbefolkade stater.

Allt detta gör sammantaget att den amerikanska dollarn fungerar i en hållbar valutaunion.

Kan euron räddas?

Kan euron i framtiden bli en riktig, fungerande valutaunion och inte ett halvdant valutasamarbete? Visserligen strävar ECB att skapa en bankunion, som kommer att medföra att bankräntorna i krisländerna i Sydeuropa kommer att sänkas till i nivå med övriga länder i euro-området. Om man jämför med USA är eurons regelverk för svagt och felriktat. I Europa finns tyvärr inte den kulturella och språkliga sammanhållningen som skulle kunna skapa alla nödvändiga förändringar för en hållbar euro. EU bör i stället se till att valutasamarbetet om euron upplöses på lämpligt sätt och att Maastricht-avtalets regelverk rivs upp! Hur det skulle kunna genomföras kommer att tas upp i en senare artikel här.