Efter 1 timme och 53 minuter på konferensen ”Byggstart Sverige” påstod Riksgäldens generaldirektör Hans Lindblad följande.

Det är en väldigt populär historia det här med att man skulle kunna dela upp statens budget i en drift- och en investeringsbudget. För då skulle man nämligen kunna klassa om en massa saker till investeringar och så krypa undan utgiftstaket. Men då har vi infrastrukturinvestering, utbildning är en jätteviktig investering, investering i sjukvård, alltså var slutar vi någonstans, var drar vi gränsen? Det kommer att i så fall urholka det finanspolitiska ramverket. Och det är vi absolut inte betjänta av, för då kommer vi inte ha råd med någonting.

Då utgår Lindblad från att överskottsmålet och utgiftstaket är det enda sättet att säkra de offentliga finanserna.

Överskottsmålet innebär att statens intäkter ska överstiga kostnaderna. Det innebär också att investeringar ska bokas på samma sätt som kostnader i det treåriga utgiftstaket. Om de offentliga finanserna på detta sätt ska ge ett överskott, kommer statsskulden för varje år att minska både absolut (nominellt) och i relation till bruttonationalprodukten (BNP, 4400 miljarder kr/år).

Sveriges statsskuld ligger idag på ca 1300 miljarder kr, strax under 30 % av BNP. Dessutom har kommuner landsting och pensionssystem skulder på ca 10 % av BNP, totalt 40 %. För inträde i EMU krävs max 60 % och för EMU-länderna ligger statsskulden i genomsnitt på drygt 89 % av BNP. Om Sverige väljer att ligga kvar med en statsskuld på 40 % av BNP har vi en långsiktig hållbarhet mot kriser som kan uppkomma. Nu räknar vi med en inflation på 2 % och med en tillväxt på 2 % årligen. Då ökar BNP med 4 %. Om den statliga delen av statsskulden ska ligga kvar på 30 % av BNP måste budgeten öka med 4 %, dvs med 52 miljarder kr (4 % av 1300). Idag ska staten enligt överskottsmålet årligen spara 1 % av BNP dvs ca 44 miljarder kr. I stället för att budgeten minskar med 44 miljarder kr kan den öka med 52 miljarder kr utan att budgeten ökar i förhållande till BNP. Det är en skillnad på 96 miljarder kr årligen i utrymme för investeringar!

Om Sverige inför en investeringsbudget med ett tak som innebär att statsskulden inte får öka till mer än 40 % kan vi göra om delar utgiftsområden som infrastruktur, utbildning, hälsa och miljö till investeringar i stället för utgifter och årligen kunna använda drygt 90 miljarder kr mer i en budget, som fortfarande har ett tak, men ett högre långsiktigt hållbart tak.

Sverige är det enda icke-oljeproducerande landet i världen med egen valuta som har ett överskottsmål för de offentliga finanserna. I alla andra länder går den offentliga driften i balans och investeringarna i underskott. Där investerar man i framtiden. Här har vi enligt Lindblad inte råd med någon framtid.

Höghastighetsjärnvägar kräver att Sverige tillåts ha en framtid. Vi har råd med en framtid!