Sverige har idag en finansiell nettoförmögenhet (tillgångar minus statsskuld) på drygt 20 % av bruttonationalprodukten (BNP). Statens tillgångar överstiger alltså statsskulden med råge. För att upprätthålla denna nettoförmögenhet har Sverige tillämpat ett överskottsmål för de offentliga finanserna. Överskottsmålet innebär att enorma belopp årligen går till att kompensera för inflation och BNP-tillväxt.

Bansträcking

Kartan visar bansträckningarna för Sverigeförhandlingens höghastighetståg

Överskottsmålet för de offentliga finanserna innebär att en snabbtågsutbyggnad kommer att kunna fullföljas först 2090. Målet har en dubbel inre motsättning, som gör det nationalekonomiskt obegripligt genom att offentliga investeringar tas bort.

1. Utspädningen av offentlig nettoförmögenhet eller nettoskuld

Sverige har idag en finansiell nettoförmögenhet (tillgångar minus statsskuld) på drygt 20 % av BNP. Tillgångarna överstiger alltså vida statsskulden. Överskottsmålet, att den offentliga ekonomin årligen ska gå i överskott, utgör försvaret för att upprätthålla nettoförmögenheten.

Den svenska kronan är den enda valuta i världen där den offentliga ekonomin finansiellt ska gå i överskott, den enda utanför de oljeproducerande länderna! I den stora majoriteten av andra länder med egen valuta går den offentliga ekonomin i underskott (driften går i balans medan investeringarna ger ett underskott). När man i USA i slutet av 1990-talet föreslog en lag om ”budgetbalans” i senaten, stoppades den främst genom ett upprop undertecknat av 1100 amerikanska ekonomer, varav 11 nobelpristagare. Varför? Är det inte bra att ha ett offentligt sparande, så att landet kan möta framtida kriser?

Idag uppgår den offentliga nettoförmögenheten i Sverige till ca 1000 miljarder kr och BNP till 4400 miljarder kr. Det blir en nettoförmögenhet på 22,7 % av BNP. Med en inflation på 2 % och en tillväxt på 2 % ökar BNP till 4576 miljarder kr på ett år. För att nettoförmögenheten ska ligga kvar på 22,7 % måste den ökas till 1040 miljarder kr. Staten måste alltså öka skatteintaget med 40 miljarder kr eller minska de offentliga utgifterna i motsvarande grad för att kunna upprätthålla nettoförmögenheten. För att ta in dessa 40 miljarder kr har Sverige ett överskottsmål för de offentliga finanserna. Hur mycket våra politiker än talar om investeringar, betalas de nästan enbart löpande. De är kostnader!

Om vi hypotetiskt vänder på steken och låter Sverige ha en nettoskuld på 1000 miljarder kr efter skattesänkningar och investeringar i t.ex. infrastruktur, utbildning, hälsa och miljö. Med samma BNP, inflation och tillväxt som förut har BNP ökat till 4576 miljarder kr på ett år. Skulden har då relativt sett minskat till 1000/4576 dvs 21,85 % av BNP. För att komma upp i en nettoskuld på 22,7 % har staten 40 miljarder kr kvar att betala ränta till investeringarna på 1000 miljarder kr. Dessutom slipper staten att betala 40 miljarder kr för att upprätthålla en nettoförmögenhet på 1000 miljarder kr. 40 + 40 miljarder skulle den svenska staten årligen ha kunnat betala i ränta på 2000 miljarder i investeringar. Det blir en ränta på 4 %, dvs summan av inflation och tillväxt. I november 2017 lånar t.ex. Riksgälden till under en procents ränta för 10-åriga obligationer. Riksgälden bedömer dock dagens räntenivåer som låga och att framtida höjningar är sannolika. Med en avbetalningstid på 40-45 år blir ett infrastrukturprojekt självfinansierande inklusive amorteringar. Nyttor och eventuella brukaravgifter gör projektet samhällsekonomiskt lönande och ökar Sveriges reala tillgångar (i motsats till de finansiella) rejält. Investeringar gör att medborgarna blir rika genom reala tillgångar i infrastruktur, utbildning, hälsa och miljö. Staten blir finansiellt fattig.

Ovan framgår att tillväxt och inflation medför en utspädning av de offentliga nettotillgångarna/nettoskulderna. Konjunkturinstitutet uttryckte det klart i sin rapport 45/2015: ”Under 2000−2004, när nettoförmögenheten var negativ, bidrog tillväxten till att öka nettoförmögenheten som andel av BNP. På motsvarande sätt bidrog tillväxten negativt till förmögenhetsutvecklingen som andel av BNP under senare delen av perioden då förmögenheten var positiv.” Investeringar gör alltså att ekonomin arbetar med, medan sparande arbetar mot inflation och tillväxt. Det är framför allt detta samband som nationalekonomerna i USA liksom i andra länder ser, när de förordar en offentlig ekonomi med underskott i form av investeringar. Kom ihåg att det var till stor del genom investeringarna som först norra Italien och senare större delen av Europa kunde lyfta sig ur medeltidens fattigdom, att vår civilisation blev så framgångsrik i förhållande till tidigare Grekland, Rom, Kina och Kambodja. Ett samhälle som inte investerar får en torftig framtid.

2. Varför ska vår generation lämna över en lägre statsskuld som andel av BNP?

Naturligtvis kan ett land inte investera offentligt hur mycket som helst. Men samhällsekonomiskt lönsamma investeringar måste kunna genomföras inom rimlig tid. De får då sammantaget inte bli större än att den offentliga skulden (idag på strax under 40 % av BNP) inte växer mer än BNP. Med en statsskuld på 40 % av BNP har Sverige en säkerhetsmarginal upp till de 60 % som EMU har som inträdeskrav eller till de ca 90 % som EMU-länderna har i snitt. Om varje generation överlämnar en statsskuld på 40 % av BNP har vi nått en långsiktig hållbarhet i ekonomin. Om de årliga investeringarna ligger under 40 miljarder kr innebär det också att EUs finanspakts regler om ett underskott på max 1 % av BNP tillgodoses.

Men syftet med överskottsmålet är att statsskulden ska minska både nominellt och relativt BNP. När statsskulden är så låg relativt andra länder, varför ska just vår generation se till att den blir ännu lägre?

Utländska lån?

Sverige har idag en årlig bytesbalans på ca 200 miljarder kr, dvs investerar 200 miljarder kr mer i andra länder än vad de investerar i Sverige eller producerar för 200 miljarder kr mer än vi konsumerar. Obalansen i bytesbalansen talar för att finansieringen av Sverigeförhandlingen bör ske med internationellt kapital. Om Sverige minskar sin positiva bytesbalans underlättar vi för för andra länder att minska sin negativa bytesbalans. Det blir ett solidariskt bidrag till balans i världsekonomin.

Ge Sverige en framtid: Ge staten ett investeringsutrymme på samma sätt som i den övriga världen. Inför en investeringsbudget med driften i balans och ett tak för investeringarna. (Det innebär fortfarande att budgeten har ett tak, men ett högre, hållbart tak.) Eller ska vi fortsätta att upprätthålla ett sparmål (0,33 eller 1 % av BNP) där ca 45-70 miljarder kr årligen kastas bort till att kompensera inflation och tillväxt samtidigt som viktiga investeringar som ökar de reala tillgångarna i Sverige skjuts till 2090-talet?

Nu är det inte säkert att politikerna väljer höghastighetståg för att få fart på en ekonomi, som som sackar trots stimulans med negativ reporänta. Men Sverigeförhandlingen visar att investeringar i många fall blir lönsamma när räntan är lägre än tillväxten.

Så länge vi har ett lagligt reglerat överskottsmål, ska det följas. Men det ska med lag avskaffas!