Ljungeld besökte nyligen Danmark med avseende på standardisering av offentlig information. Sådan standardisering är helt nödvändig för att man ska kunna bygga myndighetstjänster på gemensam plattform så att t.ex. inte varje kommun hittar på sin egen lösning.

I Danmark håller man på att digitalisera så mycket som möjligt inom offentlig information. Framför allt strävar man efter en fullständig digitalisering av all ärendehantering, så att man har gemensamma dokumentstandarder, gemensam processstyrningsstandard (ärenden kommer in, diarieförs, t.ex. skickas på remiss, samlas ihop, yttrande/beslut skrivs, föredras och beslutas), gemensam arkiveringsstandard m.m. Myndigheterna sparar härigenom pengar vilket redovisas myndighet för myndighet. Sammantaget sparas mångmiljardbelopp inom den offentliga sektorn genom standardiseringen. Man har utgått från affärsdokumentstandarden UBL 2.0 (Universal Business Language) som utgörs av ett drygt 30-tal affärsdokument (från varukatalog, beställning, över leveransnota till faktura mm) som anpassas till danska myndigheter. All digitalisering tidsplaneras med ett stort etappmål 2014 för genomförandet.

När det gäller standardisering har man i Sverige nöjt sig med ett enda dokument, Svefakturan, som tyvärr inte följer den internationellt överenskomna UBL 2.0-standarden utan ännu så länge bara den gamla UBL 1.0-standarden.

I Danmark har man vidare gjort det obligatoriskt att skicka in årsredovisningar i digital form. Bolagsverket har i en utredning visat att detta kan spara samhället och företagen 2 miljarder kronor om året. Ändå har man i Sverige inte beslutat att göra inlämningen obligatorisk, utan knappt ett hundratal av drygt en kvarts miljon aktiebolag skickar idag sina årsredovisningar digitalt.

Ljungelds råd till Anna-Karin Hatt blir bl.a. mot denna bakgrund:

  1. Se till att kompetensen när det gäller digital standardisering ökas väsentligt inom de offentliga organisationerna. Redan i SOU 2007:47, Den osynliga infrastrukturen, föreslogs att dåvarande Verva skulle skaffa kompetens inom detta område. Vad Ljungeld kan spåra har endast en tjänst tillsatts inom e-Delegationen för standardisering av presentationen av informationen. Det behövs kompetens när det gäller standardisering av innehållet i dokumenten (Hur representerar man t.ex. en adress? Använder man metadata på engelska eller svenska? Hur många rader kan man ha mellan namnet och postadressen? Osv) Starta ett standardiseringsarbete med ledning av hur man arbetat i Danmark!
  2. Sätt upp mål för varje myndighet. Riksarkivet har föredömligt gjort en genomförandeplan för hur genomförandet av e-arkiv och e-diarium bör delas upp i etapper. Det kan vara till hjälp även inom annan offentlig digitalisering. Tidssätt etapperna!
  3. Gör det obligatoriskt – för i första hand aktiebolag – att lämna in årsredovisningar digitalt. Bygg ut detta till andra bolag och enskilda företag.
  4. Avveckla dagens e-legitimation! De utredningar som har gjorts har inte ens tittat på alternativ till dagens e-leg! Dagens e-leg är dyrt. E-leg kommer dessutom aldrig att klara företagens krav på roller och därför inte användas i den privata sektorn. Det kommer inte ens att klara rollerna i den offentliga sektorn.

Nu behövs det verkstad och mindre av mässande om Sveriges ”fenomenala” bredbandsutbyggnad. Danmark är redan två år före oss!