Finansminister Anders Borg deltog vid presentationen av Konjunkturrådsrapport 2011 vid ett seminarium hos SNS den 19 januari. Han kommenterade att de stora utmaningarna för Sverige tidigare varit demografi, globalisering och arbete. Nu måste vi lägga till finansiell stabilitet. Han såg flera allvarliga hot mot en långsiktig stabilitet i svensk ekonomi, bl.a. bostadsmarknaden, skuldsättningen och bankernas expansion.

Borg berättade för första gången i officiella sammanhang: ”Det fanns timmar under juni 2009 då Sverige hade passerat kanten och G7-länderna inte var beredda att göra det som var nödvändigt för att hålla Lettland i ordning och då hade åtminstone två svenska storbanker gått över styr.” Han sa vidare: ”Inför det europeiska rådet sommaren 2009 så fanns det en situation då G7-länderna inte var beredda att gå vidare med Lettland med mindre än att IMF sa ja till detta. … under ett förlopp av 6-7 timmar var … Sverige mycket, mycket, mycket, mycket illa ute. Ha inget tvivel om detta! Vi var i praktiken över kanten. Vi måste dra slutsatser av detta. Det får inte hända igen!” Utöver detta ansåg han: ”Svenska banker har i relativa termer ett riskfyllt banksystem. Dels för att det är relativt stort. Som andel av BNP så är det Schweiz, Storbritannien, Holland, också Danmark då, som är stort.” Till detta meddelade han att bankerna på 15 år har gått från en nästan obefintlig utländsk finansiering till idag ca 50 %. ”Jag vet, och det vet flera av er också, att det fanns timmar, dagar och stunder när finansieringsmöjligheten i euro och dollar inte fanns – inte för några banker, inte heller för svenska banker. Det är riskfyllt att ha en sådan exponering. Får vi en internationell kris vid nästa lågkonjunktur och den här trenden fortsätter, ja då blir det svenska bankväsendet alltmer sårbart vid en internationell likividitetskris. Till det här kommer den baltiska dimensionen … där man i praktiken låter expansionen ske på de svenska skattebetalarnas balansräkning, dvs man expanderar i områden där, om det blir en bankkris, … det är våra skattebetalare som kommer att stå för notan.”

Vi på Ljungeld delar Anders Borgs syn på det ytterst allvarliga i bankernas risktagande. Det är totalt oacceptabelt att skattebetalarna ska stå risken för bankernas agerande! Väldigt lite har i praktiken gjorts i Sverige sedan den amerikanska sub-prime-krisen och Baltikum-krisen. Bankerna arbetar vidare med ungefär samma rutiner. Bonusar har vi på Ljungeld för närvarande inte någon uppfattning om. Men som det nu är med bonusar knutna till bankernas expansion på osäkra marknader, där skattebetalarna står för risken, liknar det vid att kasta bensin på elden.

Går det att göra något åt detta? Går det att få insyn i bankernas hantering? Vi ska belysa frågan från ett IT-perspektiv.

Standardiserade rapporter

Redan idag finns standarder för ekonomisk rapportering. I USA har företagen – efter Lehman Brothers-konkursen – tvingats ändra sina rutiner och är nu skyldiga att redovisa sina rapporter i digital form (XBRL, Extensible Business Report Language) så att de kan laddas ner i databaser och analyseras. Något sådant har vi inte sett i Sverige. Här kör vi med den gamla pappersmetoden, som innebär att digitalt framtagna rapporter som levereras på papper måste stansas in för hand (med de fel som då naturligt uppkommer) för att kunna bearbetas. Därmed skyddas bankerna väsentligt från granskning av sina transaktioner.

Standardisering av ekonomisk rapportering har dessutom den fördelen att man kan använda samma verktyg för dokument av samma typ. Man blir oberoende av vilken applikation man väljer. Idag finns flera system för ekonomisk rapportering där användaren blir låst av den applikation han eller hon använder för att ta fram och bearbeta rapportdata. Användaren kan inte skicka data till andra användare, som har andra applikationer. Standardisering har dessutom den konsekvensen att man alltid kan byta till en bättre applikation utan att data går förlorade eller måste konverteras.

Signering ger ansvar

Utöver detta krävs det att de som levererar rapporter verkligen står för dem. Idag skickas rapporter som inte är signerade, dvs ingen har något ansvar för innehållet i dem. Om det vid en rättegång, som behandlar felaktigt innehåll i rapporter, frågas vem som är ansvarig, kan ekonomichefen säga till sin sekreterare: ”Skickade Du verkligen ut de här siffrorna?” Och om hon säger ja, så har hon skickat ut siffrorna utan hans sanktion och ansvar. Ska hon då anses ansvarig för utskicket av en rapport med det aktuella innehållet? En domstol kommer sannolikt inte binda henne vid något ansvar. Det här vet alla.

Hur ska man sa signeringsfrågan? E-legitimation säger några. Men e-legitimation fyller inte EU-standarden för signering. Den tillgodoser bara kravet på identifikation. Säg att man skapar ett system så att e-legitimation tillgodoser EU-kraven på signering. Det räcker ändå inte! E-legitimation är skapad för relationer mellan enskilda och myndigheter, där de enskilda agerar under personligt ansvar. En finansiell rapport signeras inte under personligt ansvar utan endast av de personer som har befogenhet för detta i deras egenskap av roll/rättighetsinnehavare. Ett sådant system med roller, ansvar och befogenheter kan inte upprättas inom ramen för e-legitimation, där bankerna, Telia eller Steria utfärdar ett digitalt certifikat som intygar att din digitala identitet överensstämmer med den fysiska. Företagen själva måste utfärda certifikat för detta eftersom det är de som beslutar om rollerna/rättigheterna. Säg att Du har ett familjeföretag och Din son vill göra en transaktion. Då skulle det det idag inte räcka för dig att du kan identifiera vem din son är och om han har befogenhet att göra transaktionen enligt företagets delegationsordning. (Det kanske gäller ett belopp över 300 000 kr och han får bara hantera fakturor upp till 100 000 kr.) Ska då en e-legitimation avgöra om han får utföra transaktionen eller ej? Självklart är det det regelsystemet inom företaget som gäller och det har bara företaget självt kontroll över. Därför ska företaget utfärda certifikat för sina anställda med deras roller/befogenheter, som de kan använda vid transaktioner eller hantering av andra dokument inom företaget. Om de anställda inte uppfyller kraven för den aktuella rollen/befogenheten, kommer transaktionen/hanteringen inte att genomföras. Företagssverige kommer aldrig att ta omvägen via e-legitimation för att sa dessa roll/befogenhetsfrågor.

Minska riskerna till nästa lågkonjunktur!

Sverige måste före nästa lågkonjunktur säkra transparens i bankernas kreditsystem! Annars lever Sverige lika farligt som finansministern har beskrivit. Det finns redan standarder för att genomföra transparensen. Det finns applikationer för hantering av digital signering hos företag med roll/befogenhetshantering. Det är bara att besluta sig för att sjösätta sådana system!