Svensk ekonomi borde vara stark. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i hela EU. Svensk produktivitet ligger bland de tio länder som har högst produktivitet (BNP per arbetad timme) i världen. Sverige har en statsskuld på ca 40 % av BNP. Exempelvis har USA 101 %, Tyskland 75 %, Belgien 104 %, Frankrike och Spanien 92 %, Portugal 130 %, Irland 123 %, Italien 128 %, Grekland 175 % samt Japan 227 %. Dessutom har svensk offentlig ekonomi stora tillgångar som gör att staten har en nettoförmögenhet på nästan 1000 miljarder kr. Sverige har ett relativt högt skatteuttag, tillsammans med Danmark högst i västvärlden. Sverige är ett av de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för skattesystemet.

Med denna sammantagna bild av svensk ekonomi är det svårt att förstå att landet har stor brist på bostäder, dåligt järnvägsunderhåll, låg utbyggnadstakt på vägar, stora brister i skolan, svårt att finansiera försvaret etc. Det måste finnas ett svart hål någonstans i ekonomin!

Den svenska arbetskraften producerar mer än den konsumerar. Sverige har ett exportöverskott på ca 200 miljarder kr/år, sammantaget över 2000 miljarder kr under perioden 2004-2013. Över 3000 miljarder kr, om man går tillbaka t.o.m. 1998. Exportöverskottet vittnar om att Sverige med den värdering som gäller för kronan är extremt konkurrenskraftigt. Ljungeld har visat att 2300 miljarder kr har investerats mer i andra länder än vad de har investerat i Sverige 2004-2013. Ljungeld har också visat att den väsentliga orsaken till underinvesteringarna i Sverige är överskottsmålet för statsbudgeten, som innebär att statsskulden ska minska medan statens nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder) ligger på närmare plus 1000 miljarder kr år 2013.

Ljungeld har därför föreslagit att överskottsmålet omdefinieras så att statsskulden ska tillåtas följa ökningen av BNP (bruttonationalprodukten), ett skuldmål. Det handlar inte om att låta statsskulden växa snabbare än BNP, något som har skett i många europeiska länder, som nu har en statsskuldskris. Det handlar om att låta statsskulden växa under kontrollerade former i takt med ekonomin i övrigt och inom ett begränsat antal utgiftsområden i budgeten. Detta är möjligt i en ekonomi med den (tillsammans med Danmark) lägsta statsskulden i Västeuropa (ca 40 % av BNP). Vilken verkan skulle en sådan omdefiniering ha fått för Sveriges ekonomi 2004-2013?

  1. Årligen skulle ett utrymme ha funnits på 98 miljarder kr i statsbudgeten. (Som jämförelse kan nämnas att utgiften för ”Försvar och samhällets krisberedskap” i 2014 års statsbudget låg på 47 miljarder kr och för ”Högre utbildning och universitetsforskning” låg på 60 miljarder kr. På intäktssidan låg den statliga inkomstskatten på ca 45,5 miljarder kr.)
  2. Detta skulle gett ökade inhemska privata följdinvesteringar med ca 39 miljarder kr/år.
  3. Punkt 1 och 2 skulle ha lett till att arbetslösheten i Sverige skulle ha minskat från ca 8 % till ca 5 %.

Detta skulle ha inneburit att statsskulden årligen hade ökat med 113 (ökad räntebetalning inräknad) miljarder kr nominellt — men varit oförändrad i relation till BNP. Genom den högre BNPn (p.g.a. inflation och tillväxt) kan den svenska ekonomin bära en högre statsskuld än en lägre BNP. Det handlar alltså inte om att skjuta skulder till en senare generation. Det handlar om att ekonomin ska få växa och därmed att skulderna ska kunna tillåtas att öka i takt med ekonomin.

Sverige är ensamt

Mindre än en handfull länder i världen har regler om att statsbudgeten ska vara i balans, dvs intäkter och kostnader ska vara lika stora. Sverige är ensamt om ett överskottsmål. När man i USA i slutet av 1990-talet föreslog en lag om ”budgetbalans” i senaten stoppades den främst genom ett upprop undertecknat av 1100 amerikanska ekonomer, varav 11 nobelpristagare. I Sverige finns ännu inte en sådan opinion bland ekonomer i riksdagspartierna. Det framgår tydligt i utredningen Ds 2010:4 ”Utvärdering av överskottsmålet”. Där saknas helt resonemang om alternativ till den nu förda budgetpolitiken.

Tiden är mogen att revidera överskottsmålet

Syftet med överskottsmålet var att få ner den offentliga nettoskulden (skuld minus tillgångar) till noll. Idag är det syftet uppnått med råge; de offentliga tillgångarna överstiger statsskulden med 963 miljarder kr eller 26,6 % av BNP. Staten har under perioden från 1995 ökat sina nettotillgångar med 1500 miljarder kr.

Ljungeld anser därför att det är hög tid att starta en utredning som klargör skillnaden i konsekvenser av en statsskuld som nominellt ska minska med 1 % över en konjunkturcykel och en statsskuld som följer BNP i storlek (skuldmål) i dagens Sverige. Ljungeld är övertygad om att resultatet av en sådan utredning skulle leda till en omdefiniering av överskottsmålet och en blomstrande svensk ekonomisk utveckling!