Den 20 juni 2018 meddelade den Europeiska Centralbankens (ECB) ordförande Mario Draghi att den senaste högkonjunkturen för Euro-området har nått sin topp: ”Historiskt sett är den nuvarande tillväxtperioden relativt kort i längd och liten i storlek. Sedan 1975 har det varit fem tillväxtfaser i euroområdet. Den genomsnittliga varaktigheten från botten till topp är 31 kvartal, med BNP ökande med 21% under den perioden. Den nuvarande expansionen har hittills varat bara 20 kvartal och BNP är mindre än 10% över botten.”

Euron skulle ju enligt sina förespråkare leda till ökad handel och ökad tillväxt. ECBs ordförande erkänner här att det har blivit precis tvärtom! Under den tid som Euron har varit införd hos de 19 Euro-länderna (Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien,Tyskland och Österrike) har den lett till lägre tillväxt och svagare ekonomi än tidigare period utan gemensam valuta.

Euro-området är den region som har haft lägst tillväxt i världen under 2010-talet.

Det ”fredsprojekt” som Euron beskrevs som av Tysklands förbundskansler Helmut Kohl har lett till en klyvning av Europa, där Tyskland, Luxemburg och Nederländerna utgör de ekonomiskt starka samt Grekland, Italien, Spanien och Portugal utgör de ekonomiskt svaga länderna. De svaga har tvingats in i en ekonomisk kräftgång och kan med Eurons regelverk inte inom överskådlig tid återhämta sina ekonomier till den nivå som gällde när Euron infördes. Detta har lett ill att en hel ungdomsgeneration i dessa länder har förlorat sin framtid. En ungdomsarbetslöshet på 15-50 % har här gjort att framtiden för ungdomarna finns i andra länder.

Den stora majoriteten av europeiska journalister ser förvånat hur populistpartier växer fram. De talar oförstående om högervindar och rasism. Då har de inte förstått att populistpartierna är ett demokratins svar (om än vilset) på en hög arbetslöshet, som Euron inte har kunnat tackla och som de etablerade partierna inte har förstått.

Ljungeld kommer i ett antal artiklar att belysa hur Euron har blivit en valuta som framför allt låser de svaga ländernas ekonomi. Eurons regelverk saknar nämligen ett minimum av komponenter i en ”monetär union” (EMU = Den Europeiska Monetära unionen) som finns för t.ex. dollarn i USA.